För 4 år sedan så förändrades mitt liv i ett tjolahopp...
Jag mådde inte alls bra och jag tvivlade väldigt mkt på mig själv.. ni vet 15 år , tonårstjej massa "problem" och tjejjgrejjer !
Iallafall så var jag inte i min bästa tid, och den 28 april 2010 gick min bästavän bort Nellie <3
En hund jag aldrig kommer glömma... på nätterna vaknade jag och grät och grät , jag har alltid haft en hund som är Min runt om mig... en som hjälper mig , en som får mig att gå upp på morgonen .
Jag kollade runt på blocket och såg Lexie's annons, tjatade på pappa (mamma var redan övertalad;)) han gick med på att åka och kolla och det var på valborg! Lexie fanns bara en halv timma bort (y)
Om jag ska vara ärlig så fastnade jag inte vid Lexie direkt.. utan jag fastna för en annan tik med lite mera tecken , vi släppte ut alla valpar på gården, den tiken jag hade fastnat för var lite för egen och ville inte alls hälsa, hon ville ju ut och kolla vad som hände på gården och var helt äventyrlig ;)
lexie däremot kom fram och hälsa i en halv sekund sen drog hon med syskonen...
det var då jag bestämde mig att henne ska jag ha.
Mamma pappa och jag pratade och bestämde oss att den lilla osäkra men ändå tuffa tikvalpen skulle med oss hem !
vi pratade med uppfödaren som jag fortfarande har kontakt med än idag-suverän !
eftersom vi var och kolla på Lexie på valborgsmässoafton så ville vi inte ta hem henne på en gång eftersom det skjuts så mkt fyrverkier, så vi skulle hämta henne dagen efter, en lördag klockan 10, 1maj .
Jag pratade om lexie eller ja valpen som hon då hette, hela vägen hem och jag var helt lyrisk jag skulle få en helt egen hund.. visst saknaden efter nellie skulle inte gå bort och hon har fortfarande en stor plats i mitt hjärta <3
På kvällen så var jag med några kompisar i vilsta och kolla på brasan och blev jagad av en drogad gubbe som slet upp bildörrarna när vi skulle åka hem- bland de läskigaste ja har varit med om!
Iallafall på lördag morgon vakna jag kl 7 mega pigg och sprang runt i huset , försökte hitta på namn åt valpen , när vi ääääntligen åkte så hade jag ett namn klart : Lexie
När vi kom dit så fick Lex sitta i mitt knä medans vi gick igenom kontraktet och skrev på, jag står alltså som ägare! att skriva på pappret med min signering var maffigt ;)
Lexie bajsa ner hela bilen när vi åkte hem, även lite spya kom ut också ;)
Dagarna rulla på och jag visste att jag hade en vän för livet !
Lexie har hjälpt mig att komma på fötter igen, hon har hjälpt mig med att se solen och inte regnet !
hon har lärt mig att jag faktiskt är bra på nånting
Lexie är min hjälte, min prinsessa, min bästavän och min träningskompis <3
Utan henne är det inget jag, och utan jag är det ingen hon <3
Tack för att du finns min älskade vän <3
Det här är lite vad vi har gjort tillsammans:
*Åkt på agility läger med grymma ekipage när vi bara var helt nybörjare
*Åkt på skolläger 2 gånger!
*Klarat allmänlydnads certifiering så jag är nu instruktör.. eller ja snart ;)
*Blivit agility klubbmästrare 2 gånger på 2 år!
*Flyttat upp oss i Agility klass och hoppklass 2, skulle ha varit i klass 3 nu men tyvärr en massa tidsfel...
*Gått som vårdhund på Attendo demens boende
*Suttit barnvakt
*Gått oändliga promenader och bara andas och glädjas av vår närvaro!
osv osv...
det här är en vän för livet, jag älskar henne, jag älskar dig, jag älskar Lexie !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar