En av mina värsta minuter NÅGONSIN.

Igår så ringde dom jag brukar vara barnvakt hos och fråga om dom fick låna Atlas för dom skulle iväg på en krattdag hos deras släktingar. Och självklart skulle dom få låna honom, inga problem bara kul för honom att göra nånting:D

Allt börja med att när vi skulle få in han i deras bil (han HATAR att åka andras bilar, även våran husvagn vägrar han gå in i) Men vi lät lex hoppa in i bilen först och då var det inga problem :) Dom åkte iväg och Atlas sov hela bilresan, skönt.
Men... så fort dom öppna bil luckan när dom var framme så drog han.. han hade bestämt sig jag ska hem.
Så dom ringer till mig och säger att han har dragit.. förstår ni min panik?! Jag ger telefonen till mamma då tårarna börjar rinna... Ni vet tankarna som kommer?! tänk om han springer till sjön?! tänk om han blir påkörd?! tänk om han sitter fast i skogen?! a men ni vet..
Här hemma fixa vi oss direkt och mina tårar bara rann... grät så hysteriskt så jag fick spyor i halsen.
Iallafall när vi precis skulle åka så ringde dom och sa att han var hittad och mådde bra.. lite rädd bara.
vi valde att åka dit ändå då dom inte riktigt kände igen honom.. men man kände sig ändå lugnare.
När jag kom dit så var jag så lättad och lycklig att se honom, han kände nog likadant om mig ;)

Iallafall dom bjöd på fika och vi prata om allt mellan himmel och jord , det är såna himla fina goa människor =)

Vi tog med Lexie och "bytte" hund och lexie hade varit super duktig ! =)

Men ja allt löste sig till slut och nu ska vi leva lyckliga i alla våra dagar ;)

Min älskade lilla prins <3

                                              Det är du och jag mot världen <3 Min prins <3