Mina föräldrar skjutsar runt mig till olika tävlingar dom sitter på en stol en hel dag och hör mig klaga om hur nervös jag är, dom går upp klockan halv 6-7 på en helg. Bara för att få se mig lycklig,för att se när jag har kul och när jag lyckas. När vi ser resultaten på tavlan och det står att jag har blivit placerad så nästan tjuter vi av glädje, dom vet att jag är tacksam men dom vet nog inte hur tacksam jag är! Om jag hade pengar om jag hade möjlighet så skulle jag göra allt för dom, dom är mina bästavänner!
Tack mamma och pappa att ni gör det här möjligt för mig, tack för att ni ställer upp och tack för att ni finns hos mig 24/7!
Min syster då.. innerst inne är hon min allra bästavän men vi är som alla andra systrar eller om man tänker efter, vi är nog värre vi bråkar nog hela tiden! Men jag vet att innerst inne så betyder vi allt för varandra. Vi peppar varandra för tävlingar och träningar (hon rider) vi hejjar på varandra och om vi inte hänger med på varandras tävlingar/träningar så vill vi veta allt när hon eller jag kommer hem!
Vi finns där för varandra och när jag var sjuk i sommras....(låg inne på sjukhuset) så var hon en ängel mot mig, Jag älskar min syster och jag vet att innerst inne älskar hon mig också ;)
Kompisar... Jag har underbara vänner, dom finns där för mig och jag finns där för dom.. men den som står mig närmast, som har en stor plats i mitt liv är nog Emelie... Hon är som en syster för mig hon vet nog tammetusan allt om mig ;) Jag har så fina och crazy minnen med henne.. och jag hoppas vi kommer vara vänner länge och då menar jag länge..<3 Tack för att du finns och tack för att du är DU
Men ändå jag fast jag har denna lycka i min omgivning så är det nånting som stör mig.. jag är så sjukt stressad nu förtiden jag kan inte sitta stilla länge.. jag mår illa 24/7, jag har grymt mkt i skolan nu förtiden prov hit o dit, inlämmningar osv.! Jag är rädd... ja med handen på hjärtat är jag rädd.. jag är rädd att jag kommer bli sjuk igen, jag är rädd för att misslyckas.
Jag försöker ha nånting att göra hela tiden så jag slipper tänka på det... jag älskar att umgås med kompisar det får mig att må bra...jag vill inte sitta hemma i soffan och rulla på tummarna längre jag vill ut och göra saker jag vill umgås med folk, jag vill skratta utan att ta på pokerfacet.
Men jag vet att jag kommer klara det förr eller senare.. jag är en kämpe och jag har underbara människor som stöttar mig..
Egentligen om jag tänker efter så vet jag inte vad jag vill komma med det här inlägget men det är så skönt att bara skriva, skriva utan att tänka !
Men jag vill verkligen TACKA min familj och mina vänner att ni gör min vardag så jäävla AWESOME nu kickar vi igång den här lördagen och hoppas på något bra !!!! HA det bra.
/////LINDA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar